Galenskap
Ingen har väl missat det hemska som hänt i Norge.
När vi var på stan i fredags frågade en butiksägare om vi hört vad som hänt i grannlandet. Hon berättade att det smällt i Oslo och att det troligtvis var ett terrorattentat. Vi reagerade väl inte jättemycket eftersom vi inte visste mer då. När vi kom hem var jag på dåligt humör och ville bara vara. Vi såg ett nyhetsinslag om sprängningarna i Oslo och skjutningen på Utøya, men förstod inte hur stort det var. Då pratade de om ett tiotal döda..
På lördagsmorgonen tog jag en promenad och hade radion på i öronen. Det första jag hörde var en nyhetssändning om dödsskjutningarna och att minst 84 personer dött. Det slog mig då om allvaret i det hela och jag kände mig illa till mods. Christer i P3 hade något slags krisprogram och folk fick dela med sig av sina tankar och känslor. Tårarna rann ner för mina kinder och jag gick hem till Fredrik som fortfarande låg kvar i sängen. Vi pratade om händelserna och hur vi kände.
Tanken var att det skulle vara en glädjens dag, en skön lördag med gå-på-stan, frisörbesök, ledighet och bröllop. Istället hade jag svårt för att le, kände mig ledsen och tyckte att folk på stan borde varit nedstämda och medkänsliga, men det kan väl inte alla vara antar jag.
Jag fick iaf klippt mig och har nu en page-frisyr som knappt når hakan, kan man väl säg.
Hemma igen hade jag verkligen ingen lust att gå på bröllop och festa. Jag var trött, nedstämd och ville bara vara hemma. Skjutsen väntade dock på oss så det var bara att göra sig iordning och ge sig av.
Det var en borgerlig vigsel hemma hos brudparet som gick väldigt snabbt och regnet kom strax därefter. Inte heller då hade jag någon lust att fira kärleken. Jag tänkte bara på hur mycket sorg och ovisshet så många männsikor i Norge känner.
Till slut, så där efter desserten, kunde jag slappna av och tillåta mig själv att ha lite roligt. Jag buggade och drack grogg och sedan fick vi skjuts hem.
Efter sovmorgon idag satte vi på tv:n och såg ännu mer inslag från Norge. På internet kunde vi se mer klipp och höra fler vittnesberättelser. Mer tårar.
Det hela är så stört. Hur kan man, utan att bryta ihop, gå omkring lugnt och sansat och bara skjuta vilt omkring sig, eller snarare avrätta alla människor man ser? Jag förstår inte.
Jag känner med de dödas anhöriga och jag känner med de överlevande som gömde sig eller flydde i skräck för sitt liv. Fy fan! skjut massmördaren så fort han förklarat varför och hur han kunde. Låt folk få spotta på honom, slå honom, spy på honom, riva honom, bränna honom...
Jag känner ingen som är drabbad, men jag känner med alla de som utsatts för våldet på något vis.
Jag antar dock att jag måste fortsätta mitt liv, fortsätta med ogräsrensning, badrumsfix, matlagning, målning och läsning med mera.
När vi var på stan i fredags frågade en butiksägare om vi hört vad som hänt i grannlandet. Hon berättade att det smällt i Oslo och att det troligtvis var ett terrorattentat. Vi reagerade väl inte jättemycket eftersom vi inte visste mer då. När vi kom hem var jag på dåligt humör och ville bara vara. Vi såg ett nyhetsinslag om sprängningarna i Oslo och skjutningen på Utøya, men förstod inte hur stort det var. Då pratade de om ett tiotal döda..
På lördagsmorgonen tog jag en promenad och hade radion på i öronen. Det första jag hörde var en nyhetssändning om dödsskjutningarna och att minst 84 personer dött. Det slog mig då om allvaret i det hela och jag kände mig illa till mods. Christer i P3 hade något slags krisprogram och folk fick dela med sig av sina tankar och känslor. Tårarna rann ner för mina kinder och jag gick hem till Fredrik som fortfarande låg kvar i sängen. Vi pratade om händelserna och hur vi kände.
Tanken var att det skulle vara en glädjens dag, en skön lördag med gå-på-stan, frisörbesök, ledighet och bröllop. Istället hade jag svårt för att le, kände mig ledsen och tyckte att folk på stan borde varit nedstämda och medkänsliga, men det kan väl inte alla vara antar jag.
Jag fick iaf klippt mig och har nu en page-frisyr som knappt når hakan, kan man väl säg.
Hemma igen hade jag verkligen ingen lust att gå på bröllop och festa. Jag var trött, nedstämd och ville bara vara hemma. Skjutsen väntade dock på oss så det var bara att göra sig iordning och ge sig av.
Det var en borgerlig vigsel hemma hos brudparet som gick väldigt snabbt och regnet kom strax därefter. Inte heller då hade jag någon lust att fira kärleken. Jag tänkte bara på hur mycket sorg och ovisshet så många männsikor i Norge känner.
Till slut, så där efter desserten, kunde jag slappna av och tillåta mig själv att ha lite roligt. Jag buggade och drack grogg och sedan fick vi skjuts hem.
Efter sovmorgon idag satte vi på tv:n och såg ännu mer inslag från Norge. På internet kunde vi se mer klipp och höra fler vittnesberättelser. Mer tårar.
Det hela är så stört. Hur kan man, utan att bryta ihop, gå omkring lugnt och sansat och bara skjuta vilt omkring sig, eller snarare avrätta alla människor man ser? Jag förstår inte.
Jag känner med de dödas anhöriga och jag känner med de överlevande som gömde sig eller flydde i skräck för sitt liv. Fy fan! skjut massmördaren så fort han förklarat varför och hur han kunde. Låt folk få spotta på honom, slå honom, spy på honom, riva honom, bränna honom...
Jag känner ingen som är drabbad, men jag känner med alla de som utsatts för våldet på något vis.
Jag antar dock att jag måste fortsätta mitt liv, fortsätta med ogräsrensning, badrumsfix, matlagning, målning och läsning med mera.
Kommentarer
Postat av: May
hej kära ni, har sett,tänkt,gråtit för våra grannar i deras stora sorg,känner att vår tid tillsammans är stor att ta vara på den,så jag tänker på er var rädda om er o hjälp varandra,men vardagen fortsätter nu skiner solen lite mellan regnskurarna o min "tokiga" Hoya(porslinblomma) blommar för 3dje gången med rosa porslinsliknande klasar,egentligen inte i min stil, men vad då,då blir glad, kramar från mig.
Postat av: Anna
Absolut, May, är vi rädda om varandra. Det är viktigt.
Jag sitter inte inne och gråter hela tiden, jag är ju inte drabbad av stor förlust..
Vi var på Blomsterlandet idag och har gjort iordning i rabatten på framsidan. Det blev mycket bra. Kul att din Hoya lever väl, den trivs med dig. :) Kramar!
Trackback
